Kolonial Period- 1700-talet

Redan från första början, när nybyggarna slog sig ner i Nya England, var dansen ett favoritnöje. Till skillnad från viktorianerna så sade puritanerna att dansen framhöll stil och rak kroppshållning. För dessa människor var det naturligt att ta med sig sina engelska "country dances" från sina byar. Dagens contradansare har sina rötter i dessa danser.  En annan engelsk countrydans heter "longways for eight" och är inget annat än en utdragen fyrkant (square). En "longways" är skild från Contras genom att dansarna står bredvid sina partners istället för att titta på dem. En danstillställning i kolonierna kallades för "lavish assemblies" började med att två dansledare, i sina pudrade peruker, inledde med en Grand March. Dansarna dirigerades av en dansare i varje grupp.  Efter att middagen serverades vid 10-tiden på kvällen fortsatte dansen till gryningen.

Appalachian - Tidigt 1800-tal

Medan resten av Amerika dansade quadrille, vals, polka osv, så utförde en liten del av landet en helt annorlunda dans. Det verkade som en underlig men underbar sak hade hänt: ättlingar från de tidigare nybyggarna, som hade kommit till det nya landet medan James den första var kung, hade sökt sig inåt landet och bosatt sig i små byar. På grund av deras isolering hade deras seder, språk, hantverk, sånger och danser inte genomgått några förändringar under många år. Dessa nybyggare hade kommit från norra England och från låglandet i Skottland och var inte inom räckhåll för de förändringar som skedde i det mera befolkade England. De tog med sig sina livliga country danser som till och med hade figurer i sig som daterades 1500 år bakåt i tiden. Några av dessa danser används fortfarande idag i Appalacherna, t ex "Big Circle Mountain danser" och "the Running Sets". Förutom att ge oss de flesta figurerna till Western frontier danser", så behöll invånarna i Appalacherna squaredans vid liv under en period när den dog ut i övriga Amerika.

Quadrille - 1850-talet

Tidigt på 1800-talet började man att dansa mycket tidigare på dygnet. På helgerna började man klockan två på eftermiddagen och höll på tills gryningen. Ingen verkade bekymrad över att en ny dag var i antågande med plöjning eller skörd. När nybyggarna och resande landsteg på kusten tog de med sig nya varor från hemlandet och de populäraste danserna just då. Den främsta av dessa var den franska quadrillen.  Den startade i det franska hovet, fortsatte som stormeld, hoppade över kanalen, och efter att blivit ordentligt rotad på de brittiska öarna, hittade den vägen över Atlanten till Amerika i mitten av 1800-talet. Den har hela tiden utvecklats sedan dess. För första gången leddes dansen av en "prompter" (dansdirigent). Ännu var det ingen caller, men det var en annan person än en dansare som sade vad som skulle komma härnäst. Precis som namnet Quadrille avslöjar, är det en dans som utförs i en kvadratisk formation. Detta har inte ändrats, och det är förvånande hur många av de ursprungliga formationerna som fortfarande är oförändrade. Quadriller var från början indelade i fem sektioner med fyra korta pauser för att ge dansarna tid att hämta andan och flirta lite. Senare minskade man detta till tre sektioner. De mindre erfarna paren tog plats som sides och fick först möjlighet att se de två andra paren utföra de rörelser som dansdirigenten beordrade. Därefter kunde sides kopiera dessa.

Frontier Cowboy- 1800-talet

Den traditionella dansen från tidigare år lämnade tydliga spår längs den amerikanska östkusten, men gradvis började en speciell typ av dans att utvecklas. Singing call (utrop av dansturer varvade med ordinarie sångtext) föddes här i öster. När nybyggare började flytta västerut till det vilda och obebyggda landet, blev deras danser mera livliga och rörelser från jigs och reels från Europa blandades med. Gradvis, från det mera statiska dansmönstret i Quadrillen, utvecklades mönstret "besökande par", dvs att ett par 'besöker' de andra i tur och ordning osv. Detta gjorde att samtliga par kunde utföra rörelser samtidigt och genom hela dansen. Dessa danser kallades cowboy dances. Danserna benämns också med andra namn men alla har en stark smak av western som skiljer dem från de danser som fanns på östkusten. Detta dansmönster användes till mitten av 1900-talet. Med en större frihet och entusiasm i nybyggarnas danser, kom också en större frihet när det gällde klädsel. Medan det tidigare inte gick för en herre att komma till en dans utan stärkt krage, fluga, väst och knäppt kavaj, gjorde nu bekväma uppknäppta skjortor, Levis och stövlar sitt intågande. Likaså fick damerna nu dra av sig sina många lager av styva underkjolar och schalar och istället använda enkla, långa kjolar, mjuka underkjolar och skärp i midjan. Damerna var fortfarande försiktiga att visa en vrist eller en arm.

Southwestern - 1800-talet

Medan nybyggarna i norr utförde sina cowboy danser, så dansade befolkningen i den sydvästra delen av landet mera avslappnat och känslofullt; en spegling av deras livsstil. Contradansen ha en mycket intressant historia. Country Dance i England blev populär över hela Europa. Den blev accepterad inom hov och adel där den emellertid blev mer formell. Den dansades vid kungliga tillställningar under Drottning Elizabeth den 1:a regering på slutet av 1500-talet. Därifrån blev den sedan också populär i Sydamerika och Mexiko.

Den introducerades till Kalifornien och de sydvästra delarna av landet, men ett inslag av Latinamerika på 1820-talet. Contradansen dansades av den högre klassen. En viktig tillställning under tidiga år där dansen introducerades var "Välsignelsen av huset Bandini" i det gamla San Diego runt 1829.

Henry Ford eran - 1920-talet

I början av 1900-talet började squaredansen att försvinna, men den vägrade att dö ut. Den viktigaste åtgärden för att återuppliva den genomfördes av Henry Ford 1925, när han förde Benjamin Lovett till Greenfield Village i Dearborn, Michigan. Lovetts arbete bestod i att skapa ett squaredansprogram, samla in musik, och lära ut de nästan bortglömda danserna till Fords vänner. Herr och Fru Ford byggde en fin danshall med golv i teak och med kristallampor. Lovett blev kvar i där i många år som dansledare och instruktör. År 1926 publicerad familjen Ford den första i raden av böcker som förklarade och lovordade square-dans. Detta var ett försök att skapa en konkurrerande dans till, vad de ansåg, den onda jazzen. På framsidan stod det: "God Morgon, efter en 25-årig sömn är den gamla danserna återupplivade av Herr och Fru Ford." Inte bara squaredans väcktes till liv. Många av de gamla tidernas danser, som var föregångare till squaredansen, var med i boken: quadriller, lancers, singing squares, circle mixers, contras rounds och gavotte. (Det enda som saknades var "western" squaredansen med dans-mönstret där paren besökte varandra, the docey-do och den snygga patter call.) När tillräckligt många dansare hade lärt sig tillräckligt många danser, anordnade Fords regelbundna dansgalor i danshallen. För att bli inbjuden skulle man har ha närvarit på de lektioner som Mr Lovett höll. Att bli inbjuden till Fords danser gav hög status. Men att bli inbjuden medförde också att man förväntades att närvara, man kunde aldrig tacka nej oavsett vad orsaken var.

Gentlemannen som försökte förändra den amerikanska livsstilen så mycket som en enda person kunde göra, förälskade sig i den amerikanska folkdansen. Mannen som skapade ett bilemperium, återupplivade också den amerikanska folkdansen. Fastän Henry Ford var framgångsrik i att bevara quadrillen som en elegant och stilfull dans som den var under den viktorianska eran, stimulerade hans försök till ett stort intresse i folkdansen som växte sig stark över hela världen.

Lloyd Shaw eran - 30-40-talen

I början av 1900-talet hade den gamla Western squardansen försvunnit. Men tack vara den bok som Henry Ford skrev samt det intresse den väckte hos en lärare i Colorado som hette Lloyd Shaw, skedde en squaredans explosion under 1930- och 1940-talen. "Pappa Shaw", som hans studenter kallade honom, blev intresserad av de cowboy danser som Henry Ford ignorerade i sin forskning. Det  fanns inga skrivna instruktioner till dessa danser, så Dr. Shaw letade upp veteraner i de avlägsna bergsbyarna, gruvlägren eller på platser där han överhuvudtaget kunde få fram information. Han lärde ut dessa cowboy danser till sin uppvisningsgrupp som hette The Cheyenne Mountain Dancers.

Denna entusiastiska grupp med unga människor gav sig tillsist ut på en turné över hela världen som ambassadörer för Western Squaredans. De fångade intresset hos tusentals människor, som växte sig till den moderna squaredans rörelsen vi har idag. Tack, Dr Shaw!